Solkatten Minou´s

Påsksida 

 

Påskmat & Påsktraditioner

Samt godis &  kakor

                                                                                                                                

 

Till Pesach / Passover sidan

Påsktraditioner
Våra påsktraditioner är kvarlevor av den festcykel som börjar med fastlagen. Den gula färgen som vi förknippar med påsk har inte med kyrkoårets liturgiska färger att göra, utan kopplingen har snarare gjorts på grund av de många påsksymboler som råkar vara gula.

 

Fastlagsrisetanvändes under fastlagen för att väcka sina vänner med en risbastu. Risningsseden kan ha ett hednisk ursprung då man trodde att den som berördes med ris fick del av trädets inneboende kraft. Det kan också vara långfredagens risning som inspirerat (se påskris). Fastlagsriset var också ett prydnadsris som kunde smyckas med färgglada band och pappersblommor, fjädervippor blev vanliga på 1930-40-talet.

 

Fettisdagsbullar hörde till frossandet under fastlagen. De kallades från början hetvägg och var kumminbeströdda vetebullar. Hetvägg kom till Sverige från Tyskland under 1600-talet och utvecklades med tiden till att bli vetebullar fyllda med mandelmassa och grädde. I dag kallas fettisdagsbullarna för semlor. Ordet semla kommer från latinets "simila", som betyder bulle av vetemjöl.

 

 

Traditionen med påskkärringar har sina rötter i skärtorsdagen. Enligt folktron släpptes de onda krafterna fria i samma stund som Judas förrådde Jesus. Under 1600-talet drev tron på den onda makten fram häxprocesser. Kvinnor, men också män, avrättades för att de påstods ha åkt till satans gästabud på skärtorsdagen. Platsen Blåkulla brukar i folktron hänvisas till ön Blå Jungfrun i Kalmarsund.

 

 

Påskriset användes till att piska varandra på långfredagens morgon för att påminna om Jesu lidande, en sed som har förekommit i Sverige sedan 1600-talet. Detta utvecklades med tiden till att bli en lek och den som kom sist upp ur sängen kunde få öknamn, som "långlaten" eller "påsklåskan".

Påskrisen liksom fastlagsrisen användes också som dekoration, men det var först under 1930-talet som det blev vanligt i hela landet att dekorera påskrisen med färgade fjädervippor och annat pynt.

 

Ägget symboliserar det centrala påskbudskapet om död och

uppståndelse.Äggets skal är en bild för graven och innehållet symboliserar det nya livet; kycklingen som växer inuti skalet och så småningom öppnar "sin grav".

.

 

Påskägg
Seden att äta påskägg är en gammal tradition. Under den katolska tiden fick man inte äta äggmat under fastan, och det var därför naturligt att man festade på ägg när fastetiden var slut på påskdagen. Eftersom hönsen värpte som mest på våren så fanns det stora lager av ägg vid fastans slut. Alltså fanns det all anledning att frossa i ägg!

 

 

 

Att ge bort ägg som påskgåva är en gammal tradition och från början var det hönsägg som delades ut. Ofta målades eller färgades äggen för att bli vackra innan de gavs bort. Förutom att det fanns god tillgång på ägg, så symboliserar det också uppståndelse och pånyttfödelse och var därför lämpligt som påskgåva.

Påskens ägg användes också till diverse ägglekar, som Picka ägg och Rulla ägg.

 

 

 

 

Påskkärringen
Idag ser vi påskkärringarna som snälla små gummor, men förr så var dom elaka häxor. Man trodde att häxorna flög till Blåkulla på skärtorsdagen där de festade med Djävulen och sedan kom hem igen på påskafton.
Förr ställde man in brödspaden och kvasten så att häxan inte skulle ha något att flyga på till Blåkulla. Ett annat sätt att skydda sig mot det onda var att lägga kors av stålsaker. Nuförtiden så tänder man påskeldar och smäller påsksmällare för att skrämma bort häxorna.
Idag så har kaffepannan ersatt det smörjhorn som häxan hade med sig, och den svarta katten ska föreställa djävulen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Påskharen
Påskharen kom till Sverige i slutet av 1800-talet men härstammar egentligen från Tyskland. Där tror man att det är påskharen som kommer med äggen, och att han till och med  lägger dom själv.
Påskharen hör ihop med de ”mjölkharar” som häxan använde sig av när de stal mjölk från bönderna. Hararna sög då mjölk från korna och spottade sedan ut den till häxan. Beviset för att en mjölkhare varit framme var att kon slutade ge mjölk. 

 

 

 

 


 

 








.... ordet påsk kommer från hebreiskans ”pesah” som betyder förbipasserande?


… skärtorsdagen är den dag då kristendomen firar att Jesus instiftade nattvarden? Namnet kommer av "skära" som förr betydde "rena", och syftar på att Jesus tvättade lärjungarnas fötter före deras sista måltid.


… den judiska påsken, Pesach, firar ihågkomsten av uttåget ur Egypten?

 




 

 


 

… den kristna påsken firas till minne av Jesu död och uppståndelse?



… skärtorsdagen enligt folktron är den dag då häxorna begav sig till Blåkulla? Då plockade man undan alla tänkbara färdmedel och skyddade sina djur genom att rita kors på lagårdsdörrarna!


… förr skulle långfredagen vara en "långtråkig" dag? Då man skulle vara lugn och tänka på Jesus.



… nöjen som bio, teater och dans på långfredagen var olagliga ända fram till 1973?


… påskdagen firas till minne av Jesu uppståndelse och att påskdagen alltid är den första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen?


… vad som står på påskbordet beror lite på var i Sverige man bor? Men gemensamma nämnare är ofta ägg, lamm och lax. Och självklart smörgåsbordsklassikerna sill och ost! En typisk påskdessert är mandeltårta eller marsipan.



… vi äter ägg vid påsk för att vildfåglarnas äggläggande infaller samtidigt som fastan? Förr, när fastan var över, åts massor av ägg av den enkla anledningen att det fanns så gott om dem.

 




 

 

… påskriset kopplas till Jesu intåg i Jerusalem, och de palmblad som ströddes framför honom på marken? Men idag är påskriset bara en prydnad!


… påskharen ursprungligen är en symbol för fruktsamhet? Det var först på 1850-talet som konfektyr- och leksaksindustrin gjorde haren till en påsksymbol för barn.

… påskkärringen är en gammal svensk tradition? Det är då barnen går runt i bostadsområden utklädda i förkläde och huckle och ger teckningar eller påskkort för att i gengäld få godis eller något annan liten gåva.


… i västra Sverige är det vanligen på påskafton som man går påskkärring medan det i övriga landet hör skärtorsdagen till?


… påskbrasorna tänds för att skrämma häxorna när de flyger tillbaka från Blåkulla under påsknatten?
 

 

 

 

 

 

 

Dagarna i Fastlagen

Kära dagar har många namn och jag ska bara nämna några.
Firandet började med fastlagssöndagen, men för det mesta tjuvstartade man redan på lördagen före söndagen.


Sedan kom måndagen som kallades blåmåndag, antagligen för att men förr hade blått kläde på altaret den dagen. Den kallades även frimåndag, vilket var samma sak som blåmåndag. Hantverkarnas lediga dagar kallades blå måndagar oavsett när de inföll och på fastlagsmåndagen var alla lediga, även barnen i skolan, så därför fick väl dagen den benämningen. I Skåne sade man bullamåndag. Den dagen åt man nämligen fastlagsbullar i Skåne. Det fanns en sed att drängarna skulle ge pigorna bullar den dagen och pigorna skulle återgälda det genom att ge ägg till drängarna vid påsk. Andra namn var latmåndag, korvmåndag, sultenmåndag och svartamåndag.


Sista dagen i fastlagen hette fettisdagen. Namnet talar ju för sig självt. Man ville samla på sig fett. Kanske var man rädd att man skulle bli mager under fastan, så man skulle äta så mycket fet mat som man bara kunde. Gärna fläsk eftersom det var förbjudet under fastan. Det har givit dagen namnet fläsktisdag på vissa håll. Smörtisdag var ett annat namn som antagligen också syftade på fet mat. Pannkaketisdag och stenkaketisdag var vanliga namn i Skåne då man åt det. Andra vanliga namn var vetetisdag eller vitatisdag. Namnet kan syfta på vetemjölet som användes till alla bullar och pannkakor

 

 

 

 

 

 

"Löpa Fastlagen"
 

Fastlagssederna levde och frodades långt fram mot 1800-talets slut och 1900-talets början och även om sederna förändrades med tiden, så fanns ändå kärnan kvar, nämligen den otroliga glädjen och festyran. Från Höganäs berättas det exempelvis om fastlagsmåndagen att man där nästan höll den som en nationaldag.

Inte bara vanligt folk roade sig, utan även de kungliga. Från en kunglig bal 1608 berättas det att drottningen och alla hennes "fruntimmer" dansade fastlagen, vad nu det innebar.
Fastlagen innehöll mycket lekar och galna upptåg. Man skulle även klä ut sig så oigenkännligt som möjligt när man skojade och "levde spratt" med varandra. I städerna hade kostymateljéerna högsäsong vid denna tiden och då roade man sig där med maskerader. Ute på landet klädde barnen ut sig och gick runt i gårdarna och tiggde och levde rackartyg. De var då oftast utklädda till fettisdagsgubbar, lådsasbrudpar, tiggarlappar och annat.


Alla dessa galna upptåg och allt man gjorde under fastlagen hette att man "löpte fastlagen".
I de katolska länderna firar man fortfarande fastlagen, men där kallas den istället för karneval. I sydländerna är de gigantiska folkfester, som trots att fastan numera är borta, snarare växer än avtar i styrka. Där lever det gamla bruket att löpa fastlagen verkligen kvar.
Ordet karneval har tolkats som "farväl kött" från latinet, carne = kött och vale = farväl. Kött var ju förbjudet under fastan. En annan möjlighet, men mindre trovärdig, kan vara en ombildning av det latinska carrus navilis som betyder "skeppsvagn". En sådan, med andra ord båt på hjul, förekommer ofta i karnevaltågen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fastlagsbullar / Semlor m.m.

Under fastlagen har det alltid varit vanligt att äta bullar på alla håll och kanter. Namnen och utseendet på dem har varierat, men alla har de ett gemensamt, nämligen att de bakats av vetemjöl. Den här seden är en av dem som inte försvunnit, utan bara förändrats. Idag kallar vi dem oftast för semlor. Ordet semla kommer just från det latinska ordet för fint vetemjöl, simila.


Förr åt man inte bullarna med mandelmassa och grädde, utan det är något som tillkommit senare med inspiration från bagerierna.
Ätandet var begränsat endast till fastlagen. Man odlade knappt inte vete i Sverige förr, utan importerade det. Följaktligen blev det dyrt och därför åt man bara vetebröd vid fester och högtider. Nu är själva poängen att äta semlorna vid fastlagen nästan borta, för vi börjar ju äta dem redan efter jul. Men kanske är det klokast att inte äta upp alla på en gång, med tanke på hur det slutade för kung Adolf Fredrik som år 1771 i februari lär ha ätit ihjäl sig bl a på en "överdos" av semlor, eller hetvägg, som de kallades på den tiden.


Ett annat namn var fettisdagsbulle, med anknytning till att man åt bullarna på tisdagen som var den sista dagen före fastan. På vissa håll i Sverige åt man dem som tidigare nämnt på måndagen, därav namnet bullamåndag.


Förr åt man som sagt inte bullarna som idag och de såg heller inte ut som nu. De var formade som ett kors eller som en vigg. På tyska kallades de Wecken, och de var oftast varma, heisse Wecken, därav namnet hetvägg. Man åt dem med varm mjölk eller äggmjölk. Det var också vanligt att man lade bullarna i en gryta, hällde i mjölk, smör och socker och kokade alltsammans.
På fastlagstisdagen var det vanligt att äta pannkakor och s.k. stenkakor. De bakades ursprungligen på heta stenar, därav namnet.

 

 

 

 

 

Fastlagslekar och seder

* SLÅ KATTEN UR TUNNAN *
 

Många seder har kommit till Sverige från Danmark under den tiden då Skåne hörde dit och så är fallet med denna fastlagslek som bygger på tävlingar hos de gamla romarna och de riddarspel som man roade sig med i de kungliga hoven under medeltiden. Leken gick till så här:
Man letade upp en öppen plats där man placerade en ställning vari man hängde upp en tunna med en levande katt inuti. Byns unga män, både drängar och bondsöner, som då var mycket ståtligt klädda, skulle sedan, ridande till en lika utsmyckad häst, försöka slå sönder tunnan med hjälp av en klubba eller ett svärd. Man slog i tur och ordning tills den stackars katten ramlade ur. Den som tillslut lyckades kröntes till "kattakung" och fick sedan välja sig en "drottning" bland alla flickor som beundrat tittade på. Efter det bildade man ett långt tåg med spelmän i täten och red runt från gård till gård för att visa upp "kungaparet". Stämningen blev allt gladare och livligare för varje gård man besökte, eftersom varje husbonde skulle bjuda på en sup. Senare på kvällen var alla bjudna till en hej dundrande fest som hölls till parets ära.
Omkring 1850 försvann bruket att ha en katt i tunnan eftersom man då började inse vilket förfärligt djurplågeri det var. Man lade istället en flaska punsch eller frukt och andra godsaker i tunnan.
Senare övertogs leken av barnen som hade en boll i tunnan och priset var en 50-öring.
En liknande lek var *Ta ringarna* då man istället skulle försöka fånga upphängda ringar eller kransar på en sabel samtidigt som man red. Den kallades även *Sticka Preussaren*.

 

 


 

* GÅSRÄNNING *

En ännu värre sysselsättning med djur var den beryktade gåsränningen. Det lär ha varit ett vitt utbrett folknöje men då inte alltid i den bemärkelse som det berättas i historien om "gåsgalgarna i Ystad". Förklaringen till det kommer senare. Man bör säga att historien om gåsgalgarna i Ystad är mycket dunkel och kan ha kommit på villovägar. Om den skulle sättas in i sin rätta miljö och naturliga bakgrund kanske saken skulle ses från ett helt annat håll. Var tid ska mätas med egna mått och av en fjäder kan det bli en höna, som det heter.
Historien har anknytning till Karl XII:s "ungdomsäventyr" då han 1699 ska ha varit gäst i Ystad där Ystadsborna roade honom med en, enligt vår tids synsätt, mycket barbarisk gåsränning.
Det gick till så att man ställde upp galgar, vilka man hängde upp levande gäss i. Gässen skulle ha halsarna nedåt och vara insmorda med fett så att de skulle bli svårare att hålla fast. Drängarna och bönderna skulle nämligen ridande till häst försöka rycka huvudet av de levande gässen i farten. Till och med bondpigorna deltog och priset var en dukat (ett guldmynt).
Frågan är om Karl XII var ansvarig för det hela eller bara en opartisk åskådare. Kanske var han inte ens där, men händelsen har utan tvekan ägt rum.
Trots upprepade varningar och förbud var det svårt att utrota gåsränningen. I vanliga fall hade man döda gäss och inte levande som den gången i Ystad. Det lär också ha används tuppar.

 


 

 

 

 
 
 
* VÄDDELOPP *

Väddeloppen eller vädjeloppen var en urgammal lek i form av kapplöpning. En pojke skulle tävla mot ett antal flickor. Flickorna ställde upp sig på en, lite mer än en kilometer lång sträcka och sprang stafett med en nyckel, medan pojken skulle springa hela loppet själv.
Man kunde också springa två och två, men då skulle ett antal okokta ägg vara utlagda längs en bana och så skulle man hämta äggen ett och ett och lägga i en korg vid målet. Den som hade flest hela ägg vann. För att göra saken svårare och roligare utförde man gärna det hela på en halkig plats, ju halkigare desto bättre och kladdigare.
Prästerna var inte så förtjusta i dessa väddelopp eftersom de ansåg att det var oskick att flickorna drog upp sina kjolar så mycket för att kunna springa bättre. Detta var före underbyxornas tid så man kan förstå att en och annan präst reagerade.

 

 


 

* STORA ROVOR OCH LÅNGT LIN *
 

Den viktigaste dagen i fastlagen var tisdagen som var den sista dagen innan fastan började. Det var då alla åt och gladde sig som allra mest. Tisdagen var också en magisk dag på många sätt. I bondepraktikan står det:

"På tisdagen i fastlagsveckan skall man så frö i alla änglars namn,
så blifver det alltid grönt och kommer till gagn . "

Om det åskade den dagen bådade det mycket frukt och rikedom. Man sade även att om det var vackert väder på fettisdagen skulle det ge god bärgning. En klar och torr fastlag över huvud taget skulle ge ett gott spannmålsår och mycket mer man sade gick ut på skörden som var det viktigaste för de flesta på den tiden. Något mer tyngd lades speciellt på linskörden och rovorna. Till det jag snart ska berätta hör också att fastlagen inte firades riktigt på samma sätt i södra Sverige som i norra. Det berodde på klimatet och gör det väl än idag. Medan våren redan är på väg i söder kan snön fortfarande ligga kvar i norr. En sed på fettisdagen som var mycket vanlig och omtyckt i norra Sverige men som inte fanns i söder var den att "åka stora rovor och långt lin". Baktanken var förstås den magiska att försöka påverka växtligheten.
På fettisdagskvällen i skymningen samlades ungdomarna med kälkar och slädar och allt som gick framåt på snö. Sedan letade man upp den längsta och brantaste backen för att åkningen skulle bli så skräckfylld som möjligt. Man band ihop slädarna och kälkarna två och två eller allihop i en lång rad och sedan bar det av utför backen som helst skulle vara rak annars skulle linet bli kort. Under hela nedfärden skrek alla för full hals: "stora rovor och långt lin!", och ju längre man kom med kälkarna ju längre skulle linet bli och den som kom längst skulle få det längsta och bästa linet det året. På samma gång önskade man motsatsen åt alla andra och ropade t ex:

"Långt lin på våra åkrar,
lort och dådra på grannas!"

Man åkte oavbrutet till sent på natten och var det inte månbelyst så åkte man i full blindo rätt ner i becksvarta mörkret. Det hände att man hade stora torrvedsbloss som lyste upp backarna eller också hade man lyktor och liknande.
Åkningarna var en stor händelse och längs med backen kunde det stå spelmän. Det skulle väsnas och gapas så mycket som möjligt. Man kunde höra på långt håll att det var åkning för långt lin och stora rovor i görningen. Halvt skrikande och halvt sjungande hördes de olika verserna som kunde låta ungefär så här:

"Åka, åka långt lin
långt som tömmar
segt som senor,
och vitt som snö.
Hurra, hurra!"

Man åkte inte bara utan man kunde springa långt lin också. En gammal gumma berättade att hon varit på besök i en by som hette Gribby och hade vaknat mycket tidigt på morgonen till ett rysligt oväsen. Det var ungdomar som under ett fasligt gapande höll varandra i händerna och med skällor om halsen sprang runt alla uthus och all odlad jord tills de inte orkade längre.

 

 

 

 














Påskens placering i tiden 
 

Har ni hört uttrycket "påskmåne"? Eller har ni tänkt på att det alltid är fullmåne under påskveckan? Om det inte är mulet förstås, men hursomhelst så är den ju där, rund och hel på himlen och det är ingen slump.
Sanningen är den att det var en väldig osämja mellan de olika kristenheterna i början, för att den skulle få vara där. Ja, nu var det väl egentligen en annan väsentligare faktor som gav upphov till osämjan och inte direkt månen, men den hade ett litet finger med i spelet den också.


Det stora problemet låg i att de som övergått från judendomen till kristendomen och de som levde i judisk miljö ville att den kristna påsken skulle infalla på den 14:e dagen i månaden Nisan precis som den judiska påsken, vilket den också gjorde från början. Men så tyckte de som aldrig varit något annat än kristna, där ibland Rom och Alexandria, att detta inte stämde med den kristna påsktraditionen. Enligt den var det ju på den första veckodagen som Jesus uppstod, d.v.s. en söndag. Den 14:e Nisan kunde däremot infalla på vilken veckodag som helst.


Det ville sig inte bättre än att man firade påsken vid flera olika tidpunkter i kristenheten. Vissa år sammanföll firandet, andra gick de isär. Detta var mycket besvärande och höll självklart inte i längden. Följden blev en kyrklig osämja som har kallats påskstriden - en uppgörelse en gång för alla, inte bara om påskdagens datum, utan huruvida kristendomen skulle vara sammanbunden med judendomen eller frigöra sig.
År 325 hade man ett stort kyrkomöte i Nicea, där många beslut och regler om kristendomen klargjordes. Där avgjordes också striden om påskhögtidens placering.
Den kristna påsken frigjordes från den judiska och fick sin egen traditionsbundna tidpunkt. Därmed kunde man bevara dess historiska bakgrund, och än idag kan vi fira vår påsk på samma dag under samma lysande påskmåne som den gången i Egypten och i Jerusalem.

Vad var det då som de kom överens om på kyrkomötet i Nicea? Hur kommer det sig att månen alltid är full under påskveckan och hur kan man själv lista ut när påskdagen infaller?
Jo, man utgår från vårdagjämningen som infaller antingen den 20 eller 21 mars. Det är då natt och dag är lika långa. Sedan är det månen som bestämmer. Närmare bestämt den första fullmånen efter vårdagjämningen, för den närmaste söndagen efter den fullmånen blir tidpunkten för påsksöndagen.


På så vis blir påsken en rörlig helg med olika datum varje år, till skillnad från exempelvis julen.
Tidigast kan påskdagen hamna den 22 mars, vilket den gjorde 1818 och det dröjer länge innan det inträffar igen. År 2285 närmare bestämt. Senast kan påskdagen infalla den 25 april och så var fallet år 1943, och nästa gång den kommer så sent blir år 2038.

Det är inte den astronomiska (verkliga) fullmånen, som man räknar efter när man bestämmer påskdagen, utan den sk metonska (ecklesiastiska) fullmånen, som gäller kyrklig administration.

 

 

 

 


 





 

.
 
 
 
 
Ordet påsk

Ordet påsk kommer från hebreiskan . Det går tillbaka till berättelsen om den natten i Egypten då dödsängeln gick förbi de hus som hade blod över sina dörrar.


Gå förbi är pasach på hebreiska, därav kom den latinska formen pascha, som uttalas paska, och på svenska påsk. Det finns även ordböcker som säger att ordet kommer ur hebreiskans ord pesach, som betyder påskalamm.


Både i Grekland och Ryssland används ett liknande ord. I engelskan finns flera ord som härstammar från pasach, exempelvis paschal och passover. På grekiska kan man även säga anástasis, vilket betyder uppståndelse.
Det vanligaste ordet för påsk i andra länder är ett som man tror härstammar från förkristen tid. Det finns bl a i engelskan, Easter och i tyskan, Ostern. Det sägs ha funnits en vårgudinna vid namn Ostra, som orden syftar tillbaka på.

 

 

 

 

 

 



 




.






PÅSKVECKAN, HELGEN
OCH PÅSKKÄRINGARNA


Dagarnas namn i påskveckan har i vissa fall lånats från fastlagen och fastan.
Söndagen kallades förr precis som idag Palmsöndagen. Måndagen kallades blåmåndag som i fastlagen. Andra namn var korvmåndag, svarta Måndag, latmåndag etc. Tisdagen hade också namn från fastlagen bl a Fettisdagen, svarta Tisdag, stinnkaketisdag eller vita Tisdag. I Skåne skulle fruntimren tvätta den dagen för att få vit och fin tvätt. Man sade också att på "svarta måndag" skulle skorstenarna sotas, så att de blev vita och fina på "vita tisdag". Onsdagen kallades dymmelonsdag och ibland även askonsdag som i fastan. Torsdagen och fredagen kallades endast skärtorsdag och långfredag.

I påskveckan var det allmän tävlan om vem som skulle komma upp tidigast på morgonen, eftersom den som kom upp SIST fick bära dagens till ära öknamn, t ex "Palmoxen, Sulten, Mångås, Kråkan, Fetlunsen, Askfisen, Dymmelkotten, Skärkusen, Trollkäringen, Långlaten, Sketstaken, Påskloska, Andagskrickan, Annandagsknös, Tredjdag tok, Fjärdedagskett-fjäling" och "Amen på alla lortarna". 
Var man däremot uppe FÖRST på påskdagsmorgonen blev man kallad "Vita duvan". Att detta är en gammal tradition märker man eftersom det finns namn för den som försover sig på tredje- och fjärdedag påsk, vilka slutade firas på 1770-talet.

 

 

 

 
 
Palmsöndagen
Den här dagen inleder påskveckan och firas till minne av Jesu intåg i Jerusalem, då det i Bibeln står att folkskarorna lade palmkvistar på marken där Jesus kom ridande.
I kyrkorna var det under katolsk tid en procession att bära "palmblad" och viga dem som man gjorde med askan på askonsdagen, men eftersom det inte finns palmer i Sverige använde man sälg- eller videkvistar.
1529 förbjöds vigningen av de så kallade palmbladen i kyrkorna, men bruket att plocka och sätta in sälg- och videkvistar lever fortfarande kvar och de används nuförtiden som utsmyckning i kyrkorna på palmsöndagen.
I Småland var det på palmsöndagen för övrigt bra att dricka "björksaft" som man tappade från björkens trädstam. Det skulle ge krafter och god hälsa under året, sade man.

 
 
"Dymmeln" och Dymmelonsdagen
Enligt gammalt bruk var dymmelonsdagen den dagen då påskfriden gick in och tiden från onsdagen fram till påskdagen hette i folkmun "dymmeln".
I den gamla östgötalagen står det:
"Påskafrider ganger in a odinsdag hinom i dymbil wicku tha upbindes kluckur."
Från och med nu skulle det vara så tyst som möjligt och därför var det förbjudet att ringa i kyrkklockorna. Man blåste istället med horn för att sammankalla folket. När förbudet senare upphävdes ville man fortfarande dämpa ringningen och man satte tyg runt klockorna eller bytte ut metallkläpparna mot träkläppar. En sådan träkläpp kallades dymbil och kommer förmodligen från det fornnordiska ordet dumb = stum och härifrån tror man att ordet dymmel också härstammar.

Nu var det inte nog med att kyrkklockorna var tysta, utan även det vardagliga arbetet skulle vara tyst. Från klockan 10 på dymmelonsdagen fick man därför inte syssla med något som orsakade buller eller starka ljud som t ex att hugga ved, väva eller smida järn.

Tiden från dymmelonsdagen fram till påskdagen var den farligaste under hela året. Det var nu som häxorna flög till Blåkulla och all trolldom hade högsäsong. Alla var livrädda och försökte skydda sig på alla sätt och vis och gjorde allt för att inte locka till sig häxor. Vidskepelsen var enorm i gamla dagar.
I dymmeln fick ingen kringgärning förekomma, d.v.s. att man inte fick utföra något som gick runt. I alla fall inte efter klockan 12 på dymmelonsdagen. Ville man baka skulle degen vara utkavlad innan dess, för kaveln var ett av de föremål som gick runt och likaså spinnrocken. Om man spann skulle taket blåsa av.
En gammal sägen berättar om vad en kvinna råkade ut för på skärtorsdagen, då hon i smyg satte sig och spann vid den undansatta spinnrocken. En blodig hand sträcktes då in genom dörren och en röst sa:
"Se va mi vann, sum skärtorsdagen spann."
Man skulle inte nysta garn eller köra slipsten och inte heller köra vagn, för det var alla saker som gick runt. Ett gammalt rim vittnar om det hela:
" Om dymmeln ska ingen roste rinna
och ingen käring spinna
och inga kvarnar springa."
"Dymmeln" betraktades också som ett väsen - kanske var det en allmän benämning på den onde. Om veden var ohuggen vid dymmeln skulle "dymmeln" sätta sig i den och det skulle bli väldigt svårt att få den att brinna efteråt. Men om man händelsevis högg ved på dymmelonsdagen, skulle dymmeln sätta sig i benen istället. Man undvek dock att hugga ved överhuvudtaget under dymmeltiden, eftersom det kunde sluta riktigt illa om kreaturen råkade gå på spånorna. De skulle drabbas av en sjukdom som var farlig för deras klövar. Den bästa boten var att skära en jordtorva runt vänstra framfoten på kon och hänga upp den.

Värst var det om häxorna och trollgubbarna kom åt kreaturen som var bland det viktigaste på en gård förr. Det sades nämligen att häxorna red på stulna kreatur till Blåkulla och de ville också åt mjölken som de använde för att trolla med. Man skyddade därför sina kreatur noga genom att låsa in dem och rita kors av tjära på dem och över alla dörrar. Ett kors hade mer makt än trollpackorna. Det skulle ritas ett nytt kors varje år.
Om elden slocknade brukade man gå in till grannen och låna, eftersom det inte fanns tändstickor, men under dymmeln kom det inte på frågan att låna eller låna ut till varandra. Under dymmeln kunde det nämligen trollas med allt, till och med rök, och man skulle inte lita på någon. Vem som helst kunde vara häxa, såväl prästens fru som en fattig torparhustru.
Ett bra medel mot trolldom var dymmelonsdagsgödsel. Även gödsel som var "skiten" på skärtorsdagen var bra. Man trodde starkt på den. En källa säger att en fin dam som skulle väva utbrast när väven gick dåligt:
"Det sa jag väl, när vi inte smort den med skärtorsdagsdynga."
Man skulle skydda gödselhögen, genom att sätta en kniv i den. Då skulle inte trollen dansa på den.
Om man var ovän med sin granne och ville "bringa olycka i hans stall", skulle man före solens uppgång på dymmelonsdagen springa naken runt hans gödselstack.
Vidare skulle man tre dagar före och tre dagar efter dymmeln inte dra hem granris från skogen, för då drog man med sig mycket orm till gården.
För övrigt skulle alla sysslor vara gjorda inför påskfriden, annars drabbades man av många olyckor.

 
 
 
 
Skärtorsdagen
Skärtorsdagen inleder påskens tre heliga dagar. "Triduum sacrum". Eftersom många dagar runt påsken bär namn med färg skulle man lätt kunna tro att skärtorsdagen också hör till dessa, men benämningen har ingenting med färgen skär att göra, inte heller med verbet skära.
Det skära som gett torsdagen sitt namn är nämligen ett gammalsvenskt ord som betyder rena. Det finns två anledningar till denna anknytning med att rena. Dels finns en fornkyrklig tradition från 300-talet att botgörarna renades från sina synder på skärtorsdagen, dels var det på skärtorsdagen som Jesus tvättade fötterna på sina lärjungar. Vad som mer förknippas med skärtorsdagen från Bibeln är Jesus sista måltid med lärjungarna. Därav kommer en del traditioner som har med påskens seder och matvanor att göra och så förstås nattvarden.
I Skåne skulle man på skärtorsdagen äta "skärtorsdagskål" som var en soppa med kål och nio sorters gröna örter. Det gick även bra med sju eller tre sorter. Alla dessa siffror har ju en magisk innebörd. Det gröna kunde vara kummin, nässlor, grönkål eller vad som nu börjat växa. Soppan sades vara bra mot sjukdomar. På medeltiden fanns något som kallades "de nio välsignade örterna" och soppan lär härstamma därifrån.
I Tyskland kallar man förresten skärtorsdagen för "Gründonnerstag", gröntorsdag.

Skärtorsdagen var precis som dymmelonsdagen en farlig dag och det var bäst att inte vistas utomhus, speciellt inte efter mörkrets inbrott.
Skärtorsdagsnatten var en av årets orakelnätter och det var bra att passa på att ingå förbund med djävulen. Om man ville det skulle man gå till en vägkorsning och dit skulle den onde komma. Man skrev på ett kontrakt där man fick rikedom i utbyte mot att djävulen fick själen när man dog. Man skulle underteckna med sitt eget blod. Detta har verkligen förekommit eftersom man hittat sådana kontrakt och folk har dömts till döden för att de sysslat med detta.
På skärtorsdagen skulle man även passa på att gräva upp skatter som vaktades av trollen, men det var viktigt att man var alldeles tyst och inte började skratta för trollen försökte lura en till det, genom att förvränga synen och man kunde få se de mest egendomliga saker. De som var födda på en söndag hade extra tur med skattsökningen.

 
 
 
 
 
Häxorna far till Blåkulla
Inte många i vår tid kan ana vilken förskräcklig historia som ligger bakom, när de låter sig själva och sina barn klä ut sig till påskkäringar och med kvast och kaffepanna springa runt i husen och önska glad påsk och förhoppningsvis få lite godsaker och frukt. Till skillnad från andra gamla seder som man snarare vill lyfta fram på nytt, är det väl en evig tur att de gamla häxprocesserna trots allt sedan länge fallit i glömska för de flesta och att vi numera kan skämta om det. Det finns ju förstås undantag.
Våra påskkäringsseder härstammar från en tid då man på fullt allvar trodde att häxorna med sina trollkonster kunde skada människor och djur. Förklaringen är den att vidskepligheten hade sedan födseln blivit invaggad hos alla och satt väl inrotad i folks medvetande. Varenda en trodde på näcken, älvorna, tomtar och troll och övernaturliga förbannelser, vare sig de var vetenskapsmän eller fattighjon. Det var på den tiden också en mycket stark djävulstro i kyrkan. Överallt och hur som helst kunde den onda makten dyka upp för att bekämpa Guds verk och allt som var gott. Speciellt vid påsken som var den största högtiden. Då bjöd djävulen alla sina häxkäringar på hej dundrande fest i Blåkulla, trodde man. Natten till skärtorsdagen gav de sig av och kom inte tillbaka förrän sent på påskaftonen.
Om vart ordet Blåkulla härstammar ifrån tvistar de lärde. Förmodligen är det samma sak som "Blå kulle" dvs utseendet av en plats långt, långt borta i utkanten, som man endast kan ana i ett blått dis.
Andra förklaringar kan vara några av de nedanstående, som jag hämtat från www.enigma.se där man kan läsa om många olika speciella svenska platser och personer
- Blocksberg, tyskt berg känt för övernaturliga krafter och tillhåll för häxor och djävulen
- Blå kula = helvetet
- Blå kulla = blå kvinna = dödsgudinnan Hel
- en obekant jungfru som hette Blåkulla
- Blå kulle = densamme som Necken
- Blåkulla = en kvinnliga vattendemon

Det finns många kullar och liknande som man utpekat för Blåkulla. Sedan gammalt är det i Sverige ön Blå Jungfrun i Kalmarsund som är den mest omtalade platsen. Just i min egen hemtrakt faktiskt!

 

 




 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Påsklekar


Här är tre enkla påsklekar från olika delar av världen som ni kan pröva och kanske göra till er egen tradition!

Zwänzgerle (Schweiz): Utmana varandra i en lek som går ut på att slå hål på ett dekorerat ägg med ett mynt. Kasta myntet på ägget från ett "lagom" avstånd. Om du missar och ägget håller, får ditt barn behålla myntet. Om du lyckas, är ägget och myntet ditt. Detta är en gammal Schweizisk tradition som gör det möjligt för barn att tjäna lite fickpengar.

Äggknackning (Tyskland och Österrike): Fatta varsitt målat, hårdkokt ägg och ställ er mitt emot varandra. Knacka topparna mot varandra tills ett av äggen spricker. Vinnaren är den vars ägg är helt.

Äggrullning (USA): Detta fungerar bäst med flera spelare. Var och en behöver ett målat, hårdkokt ägg och en lång pinne av något slag (ett brännbollsträ eller en golfklubba går bra). Lägg äggen i en rad och ställ varje spelare vid sitt ägg. Vid "Gå!" börjar spelarna rulla sina ägg mot mållinjen. Denna lek är höjdpunkten vid det årliga påskfirandet på Vita Husets gräsmattor.

 

 

 

 

 

 

Festmat under påsken


Var man än firar påsk, så kan man nästan vara säker på att det förekommer en hel del choklad. Detta gäller hemma likaväl som i England, Brasilien, Tyskland, Australien, Amerika, Österrike, Schweiz, Spanien, Frankrike, Kanade och t o m Malaysia. Påsken är ingen stor högtid i Malaysia, eftersom de flesta är muslimer, men för den skull brukar barnen få chokladgodis. I Spanien firar man påsk med "vackra chokladskulpturer, som i Katalonien i nordöstra Spanien, där det kan vara t ex sagoslott eller piratskepp.


Men påskmaten handlar inte bara om sötsaker. I Brasilien är det vanligt att inte äta kött på långfredagen, även om man inte är särskilt religiös. "Saltad och rökt torsk på portugisiskt vis är mycket populärt, även om priserna stiger så mycket att det blir en dyr läckerhet för en genomsnittlig familj.

I det starkt katolska Mexiko är det inte lika populärt att fira med choklad och påskharar. Istället  firar de allra flesta Semana Santa eller 'heliga veckan', dvs skärtorsdagen, långfredagen, påskafton och påskdagen." Detta betyder att de flesta inte äter kött mellan dymmelonsdag och långfredag.

Spanien är också katolskt och har många traditionella maträtter som hör påsken till – inklusive en som kunde vara riktigt smärtsam! I nordöstra delarna av landet bakar de en speciell sorts bröd med ett helt ägg inuti (med skal och allt), som ska öppnas genom att man bryter det över huvudet på folk."

Speciella påskbröd och -bullar är populära nästan överallt. I England och Australien bakar man hot cross buns med kryddor och torkad frukt och ett kors ovanpå som symboliserar korsfästelsen. Dessa äts på långfredagen. På Irland och en del andra platser i Storbritannien bakar man sedan medeltiden Simnel-kaka till påsk.  Den beskrivs  som en tung fruktkaka med elva bollar av marsipan ovanpå. De symboliserar de tolv apostlarna, minus Judas.

 

 


 

Ovanliga påsktraditioner


Var firar man påsk med våld? I Brasilien, där man "slår" Judas, den apostel som förrådde Jesus. Man gör gubbar av halm som föreställer Judas, hänger dem på gatorna och förstör dem. Ofta får politiker som misstänks för mygel föreställa Judas. Men man firar påsken på andra, lite mindre våldsamma sätt också. Påskafton kallas Sábado de Aleluia och i många småstäder har man en minikarneval då för att fira slutet på fastan.

Medan våra barn klär ut sig till påskkärringar och -gubbar, så klär små flickor ut sig som änglar på Filippinerna och går i procession innan gryningen. Männen går i en annan procession med en bild av den uppståndne Jesus längst fram och kvinnorna går ledda av en bild av Jungfru Maria i svarta slöjor. När dessa processioner möts i kyrkan, så symboliserar det Kristus möte med sin mor efter uppståndelsen. Då lyfter de små änglarna Marias lambong (sorgeflor) och stämningen i processionen ändras till ljus och festlighet. Denna tradition kallas "påsk-salubong" (möte).

 

 

Påsken som vårens högtid


På norra halvklotet inträffar påsken då vinterns kyla viker för våren. Där man har påskäggsjakt brukar det av detta skäl ske utomhus, men i Frankrike äter man istället en traditionell festmåltid med vårlamm och gâteau de Pâques, en lammformad påskkaka.

 

 


 

 

 


Det är vanligt att man äter lamm även i Tyskland, men "många barn tycker det är otäckt, eftersom de hellre ser små lamm som springer omkring levande.  Men påskeldarna som sker över hela landet drar till sig hela familjer och deras vänner för att äta, dricka och festa. Ofta sammanfaller påskelden med vårens första grillfest.

 

 

 

 

 

 

 


 

Testa de klickbara länkarna på den gula  *listen* ovan och den strax under till vänster !

 

 

Om den gula texten är svårläst , markera den genom att högerklicka med musen och klicka på *markera allt *.

Eller håll ned vänster musknapp och dra muspekaren ned över texten - lättare att läsa för de som ser lite dåligt.

 

 

 

 

 

 

 

Påsken är vårens första mathelg.Det präglar både mat och dryck.Myckgrönt och primörägg.

 

*Förr *så kunde man få de första gurkorna, rädisorna och äggen till Påsken.

 

Svårt att förstå idag , när man har tillgång till nästan *allt* året om.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Icke kyrkliga traditioner


Påskäggsjakt är en av de allra mest populära traditionerna. Det har man i England, Tyskland, Schweiz, Kanada, Amerika, Malaysia, Australien, Brasilien och Filippinerna. Föräldrar gömmer chokladägg och annat godis - vanligtvis utomhus, vilket kanske förklarar att det inte sker i Sverige - som barnen får leta upp. "Människor träffas även i större grupper dagarna innan påsk och letar ägg - ett kul sätt att träffas och umgås."

 


 

 

 

 

 


Påskhattparad har man i Australien, England och Amerika. Australiensiska barn går till skolan och runt på gatorna i hattar som dekorerats med kaninöron, kycklingar, påskägg och choklad. I England tar barnen ofta hattar med stort brätte och dekorerar med vårblommor, medan man i Amerika gör påskhattar enligt principen "ju större, desto bättre"..

Påskharen (som är en kanin i England, Amerika, Kanada och Australien) bär godsaker till barn i tysktalande länder och dekorerade korgar (ungefär som julgrupper) med blommor, påskägg och godis innehåller ofta en påskhare av choklad.

 

 

 

 

 I Frankrike är det däremot inte påskharen som kommer med godis: "Det är påskklockorna, kyrkklockor som flyger till Rom och sedan återvänder med alla godsaker," som barnen har att tacka .
"Kaniner är ett skadedjur i Australien och gör mycket skada i naturen",så det pågår en kampanj för att ge påskbilbys istället. Bilbyn, eller kaninpunggrävlingen, ser ut som en stor mus med långa öron, som kaniner. Man ger också chokladkaniner till varandra, men det är en hel del 'påskkaninpunggrävlingar' också."

 

 

Kyrkliga påsktraditioner

 


I kristna kyrkan är påsken den äldsta och viktigaste högtiden och besläktad med den ännu äldre judiska högtiden pesach. Påsk och pesach firas vid samma tid på året och ofta, men inte alltid, samma vecka. Pesach firas under en vecka till minne av judarnas uttåg ur Egypten, Exodus. Kristna firar påsk till minne av Jesus lidande, död och uppståndelse.

 

 

 


 

 


I Österrike firar man påsk i kyrkorna på ett lite annorlunda sätt. "Mellan skärtorsdagen och påskdagsmorgonens mässa så hörs inga kyrkklockor, eftersom religiösa sägner säger att alla kyrkklockor flyger till Rom. "Istället går Ratschenbuben (altargossar med skallror) genom städernas gator och skramlar med sina Ratschen (skallror av trä), ber och sjunger psalmer.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hedniska påsktraditioner


Många påsktraditioner har varken kristet eller judiskt ursprung. Det engelska namnet på påsken, Easter och det tyska Ostern har forngermanskt ursprung. De på många håll traditionella Påskeldarna eller brinnande påskhjulen som sedan rullas nedför backar, kommer från germanska och keltiska soldyrkande seder. Även de färgglada påskäggen har sitt ursprung i förkristna tider - det var en fruktbarhetssymbol redan i gamla Egypten.

 


 


Ägg förknippas med påsken nästan överallt och man målar och dekorerar hårdkokta ägg på många olika sätt. Även påskris finns på fler ställen än Sverige - i Tyskland, Schweiz och Österrika dekorerar man knippen av kvistar eller små träd med träfigurer och dekorerade äggskal. Man bakar eller köper också särskilda påskbullar med mycket russin i på flera håll, bl a tysktalande länder och England.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mata mina fiskar -

knacka på rutan med muspekaren.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Läcker semmelfläta fylld med god mandelmassa och fluffig vispgrädde. Mums!

Läcker semmelfläta fylld med god mandelmassa och fluffig vispgrädde. Mums!

Gräddigt och gott!

 

Semmelflätorna är gjorda av karlsbaderdeg som innehåller rumsvarmt smör och mer ägg än en vanlig vetedeg. Det i kombination med att knåda degen kraftigt i några minuter gör att brödet blir luftigt, lätt och oerhört saftigt eftersom glutentrådarna blir starka. Här får ni ett ljuvligt goda recept (steg-för-steg bilder hittar du under receptet): Lycka till!!!

 

Skär en semmelbit i önskad storlek – stor, liten eller mittemellan.

Skär en semmelbit i önskad storlek – stor, liten eller mittemellan.

semmelflätor

2 st

Gör en halv sats deg om du bara vill ha en fläta.

25 g jäst
2 dl mjölk, ljummen
2 ägg
¾ dl strösocker
1 tsk bakpulver
1 krm salt
1 tsk mald kardemumma
100 g smör, rumsvarmt
8–9 dl vetemjöl

Pensling
1 ägg

Fyllning
ca 6 dl vispgrädde
mandelmassa
mjölk

Garnering
florsocker

GÖR SÅ HÄR
1. Smula jästen i en bunke. Tillsätt mjölken och rör tills jästen lösts upp. Tillsätt ägg, socker, bakpulver, salt, kardemumma, smör och mjöl, lite i taget. Knåda degen kraftigt i några minuter.

2. Låt degen jäsa under bakduk i ca 1 tim.

3. Dela degen i två delar. Dela de två delarna i vardera 3 bitar. Rulla ut dem till längder, ca 45 cm. Fläta ihop dem tre och tre.

4. Lägg flätorna på en plåt med bakplåtspapper. Låt dem jäsa i ca 30 min. Sätt ugnen på 200 grader.

5. Pensla flätorna med ägg. Grädda dem mitt i ugnen i 15–20 min. Låt flätorna kallna på ett galler.

6. Skär av ett lock på flätorna. Gröp ur mittsträngen på bottnen.

7. Blanda ihop mandelmassan med lite mjölk så det blir en kladdig massa. Lägg den i som en sträng i mitten på bottnen.

8. Vispa grädden och bred ut den på flätorna. Sätt på locken. Pudra över florsocker före servering.

1. Gör degen enligt receptet. Dela degen i två delar efter första jäsningen.

1. Gör degen enligt receptet. Dela den i två delar efter första jäsningen.

2. Dela bitarna i tre delar. Nu har du totalt sex degbitar i samma storlek.

2. Dela bitarna i tre delar. Nu har du totalt sex degbitar i samma storlek.

3. Rulla ut längder av degbitarna, 35–40 cm långa. Fläta ihop dem tre och tre till två flätor.

3. Rulla ut längder av degbitarna, 35–40 cm långa. Fläta ihop dem tre och tre till två flätor.

 

4. Lägg flätorna på en plåt med bakplåtspapper. Låt dem jäsa under bakduk i ca 30 min. Sätt ugnen på 200 grader. Pensla flätorna med uppvispat ägg och grädda dem mitt i ugnen i 15–20 min.

4. Lägg flätorna på en plåt med bakplåtspapper. Låt dem jäsa under bakduk i ca 30 min. Sätt ugnen på 200 grader. Pensla flätorna med uppvispat ägg och grädda dem mitt i ugnen i 15–20 min.

5. Skär av ett lock på flätorna.

5. Skär av ett lock på flätorna.

 

6. Gröp ur mittsträngen på bottnen. Blanda ihop mandelmassan med lite mjölk så det blir en kladdig massa och lägg den i mittsträngen.

6. Gröp ur mittsträngen på bottnen. Blanda ihop mandelmassan med lite mjölk så det blir en kladdig massa och lägg den i mittsträngen.

 

7. Vispa grädden och bred ut den på flätorna.

7. Vispa grädden och bred ut den på flätorna. Sätt på locket försiktigt.

 

8. Sätt på locket och pudra över florsocker. Ät och njut!

8. Pudra över florsocker före servering. Ät och njut!